Hur tacklar man telefonförsäljare?

När någon verkligen är ute efter att luras så är själva grejen att de lägger upp sitt snack så att det ska märkas att de inte luras. Så klart. När de är skickliga består skickligheten i att de gör det så bra att man sänker garden och tror att de är ute i ett schysst ärende.

Alla de som är mindre skickliga är tusen gånger lättare att avfärda. Där är det inga problem. Jag har haft eget företag sedan 1991 och har avfärdat massor av försäljare genom åren. Men några gånger råkar jag också trilla dit.

  1. Comitnet (Yreg, Yrkesregistret, Yellow Register Online och antaligen ytterligare några namnvarianter). Ett företag som erbjöd hemsidor ”gratis” därför att de behövde exempelföretag på den plats där man själv håller till. Försäljare som gör sig till kompis med kunden så att kunden sedan i ren schyssthet skyndar sig med att skriva under och faxa in avtalet så att det ska hinnas med innan… (fyll i egen variant för varför det kan vara bråttom). Att det sedan visar sig att ”gratis” innebär att kunden ska betala en hiskelig abonnemangsavgift är en annan historia. Jag kan skriva ännu mer om det här skumraskföretaget – men jag tror att de inte är så aktiva längre. Vid min första kontakt med dem höll jag på att gå på det, men hejdade mig i tid. Sedan har jag haft kontakt med flera personer som råkat ut för de här försäljarna och jag kan konstatera att mönstret för hur de lade upp samtalet var löjligt lika… Jag har försökt varna för det här så mycket det bara går!
  2. Sen var det någon annons i en gul katalog. Den gick jag på. Fråga mig inte hur. Jag minns inte samtalet, men plötsligt kom en räkning och en ful, gul katalog. Det enda jag mindes var att jag pratat med någon från de vanliga Gula Sidorna i den vanliga telefonkatalogen. Sure. Jag tuggade i mig, betalade (fast jag verkligen hade ont om pengar då) och räknade det som lärpengar. Aldrig mer någonsin skulle jag gå på något sånt.
  3. Fast, för något år sedan höll jag på att gå på det igen! Helst sinnessjukt. Det var förstås inte samma företag en gång till, utan ett som t.o.m. kunde skylta med att de var godkända av Gotlands Kommun. Kvinnan som ringde var verkligen seriös. Hon skulle bara kolla att mina uppgifter stämde. Sure. Fråga mig inte när, men någonstans övergick kollen till att bli beställning av någon annonsering som kostade pengar! Jag blev totalvansinnig och de fick skicka en skriftlig bekräftelse på att mitt företag över huvud taget INTE ska synas i deras katalog. Jag ringde också upp ledningskontoret på Gotlands Kommun och berättade om hur skumt hon agerat. Jag fick en skriftlig bekräftelse på att inget avtal hade ingåtts!
  4. Och så idag då. J-a Phonera som också ”bara skulle kolla företagsuppgifterna” och så blir det plötsligt något annat.

Hur i hela fridens dar ska man kunna gardera sig? Här kommer några praktiska förslag, inspirerade av Roine som inte är lika tvångsmässigt artig som jag:

  1. Avfärda alla telefonförsäljare direkt. Lyssna inte på vad de säger. Bara lägg på. Faaaast, det är lite riskabelt, jag har råkat ut för att en kille ringde som lät som en försäljare, fast han hade ett helt annat ärende… Inte bra.
  2. Om punkt 1 inte fungerar: ha som standard att säga att de får höra av sig via mail eller brev. Den är bra. Bäst faktiskt.
  3. Om du inte lyckas med punkt 2: då håller du redan på att gå ner dig i dyn. Om det kommer dålig magkänsla, LÄGG PÅ LUREN! Du behöver inte vara artig mot telefonförsäljare.
  4. Om du inte lyckas med punkt 3 heller: LOSER. Swosch så har du råkat gå med på något som du inte ens märker att du har gått med på förrän det är för sent. Ditt sista vapen är då att råskälla. Var så förbannad du bara kan. Kräv att få skriftligt på att ev avtal annullerats. 
  5. Om punkt 4 inte funkar måste du anmäla företaget! Läs på Svensk Handel hur du går till väga. Där hittar du också deras Varningslista med bedrägeriföretag.
0 kommentarer

Lämna gärna en kommentar

Vill du gå med i diskussionen?
Dela med dig av dina synpunkter.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras.