Hö-hö-hö-kulturen är entrédörren

Hashtaggen #metoo har flugit över världen de senaste veckorna. Kvinnors livstida erfarenheter av att återkommande bli utsatta för förolämpande, hotande, tafsande, blottande och ibland våldtagande män synliggörs. Varbölden har spruckit, den äckliga gula geggan rinner ut och många män häpnar över hur omfattande de här erfarenheterna är. Kvinnor har alltid vetat och nog har jag väl också trott att de flesta män begrep, att de också uppfattat hur frekvent sådant här sker, men tydligen inte.

En del av de män som utfört de här handlingarna blir nu uthängda i media och det verkar som att de är förvånade över att det de gjorde var fel. Det verkar som att de nu först fattar att det var fel och insikten får dem att känna sig dumma. Här har de gått i tron att de varit lite balla och kul och så var det någon som blev ledsen och rädd?

Det här är män som varit mästare på att vara trevliga och roliga. Snubbar som behärskat tugget. Killarna som alltid kunnat få folk att skratta. Det är inte svårt att föreställa sig hur de mått gott av att ha den förmågan att få folk att må bra, att det blivit som ett livselixir för dem, att de ville testa om det gick att få lite mer, ”kan jag passera den här gränsen och nästa”… och folk har skrattat! De glada prissarnas egon har pumpats upp, självsäkerheten har vuxit och i takt med det också de allt mer plumpa skämten och strax även de sexuella övertrampen.

Det goa skrattet i gänget har varit beviset på att det de sagt och gjort har varit okej. ”Hon där är nog vild i sängen” hö hö hö… ”Ah, de där tuttarna skulle man vilja klämma på” hö hö hö… De där pinsamma skämten som folk i grupp ofta reagerar på genom att skratta. Hö hö hö.

Det är lite som med mobbing, gänget hjälper till att hålla beteendet vid liv och får det till och med att förvärras genom att de reagerar med skratt. Hö hö hö. Skratta på, du har väl humor och lite får man tåla. Hö hö hö. Den som inte skrattar eller går därifrån är tråkig, det vet ju alla. Tråkig vill man inte vara. Den som råkar vara modig nog att säga ifrån är glädjedödare, ”Kan man inte få ha lite roligt?”.

Addera sen lite status och pondus på detta och du får en Superkul Kille med Maktfaktor som också blir lite höga på känslan över att de kan ställa krav och diktera villkor för folk. Underförstått: ”Du kan välja på att gilla det här eller att sluta ditt jobb” – vips kom det några fler hö hö hö, om än kanske lite mer nervösa och genanta än innan.

Så länge gruppen skrattar

Så länge gruppen runt omkring reagerar med Hö Hö Hö kommer den här förövaren att gå runt i en bubbla där han är kung. Visst, det finns kanske regler, men de gäller inte riktigt för honom, för han är ju så ball och viktig. Alla gillar ju honom?

Varje gång en person reagerar genom att skratta lite överslätande när en annan person har gjort något riktigt fel, förminskar man felet och till och med omvandlar det till något som är accepterat.

När vi pratar om sådant här är det underförstått att det handlar om män, men faktum är att också kvinnor finns med i de hö-hö-höande grupperna runt de här Märkvärdigt Roliga männen och vad värre är, de finns också med i grupper med bara kvinnor som glatt hö-hö-höar när en medkvinna drar ett skämt om hur karlar är – trots att andemeningen i det skämtet är hämtat från fördomar om män och oftast riktigt gamla fördomar av den typen som passerat sitt bäst-före-datum för ett par decennier sen. Kvinnor kan också, fast vad gäller grupper med enbart kvinnor, får hö-hö-hö-kulturen sällan så kraftiga konsekvenser – det är sällsynt att kvinnor begår sexuella övergrepp och våldtäkter på män, även om det förekommer, jag har träffat några män som kvinnor tafsat på eller liknande. Kvinnor är inte ofelbara och män är inte osårbara.

Vi kvinnor vet alltså också hur det är att befinna sig i en grupp där man förväntas skratta även åt sådant som man egentligen kräks över. Vi känner också till de mekanismerna.

Ta ansvar för vad du skrattar åt

Det är ofta i det här hö-hö-höandet som vi ger acceptans till beteenden. Sexuella övergrepp ska aldrig accepteras. Ditt generade skratt är en annan persons okej till att fortsätta att bete sig illa. Om det sker i fikapausen, i omklädningsrummet eller på en fest spelar mindre roll: varje gång du är med och skrattar åt något som du innerst inne vet att du inte borde skratta åt, är du med och ger acceptans.

Å andra sidan, varje gång du istället vägrar att skratta, tar du ställning. Klarar du att dessutom säga ifrån ännu bättre. Men att åtminstone inte skratta är en bra början. Sannolikt har det lite större betydelse när en man tar ställning genom att inte skratta, eftersom det ju är flest män som ger sig på kvinnor, är det bland männen den största förändringen måste ske.

Vill du som man att dina barn ska växa upp i en värld utan sexuella trakasserier och övergrepp? Tänk på vad du skrattar åt.

2 kommentarer

Lämna gärna en kommentar

Vill du gå med i diskussionen?
Dela med dig av dina synpunkter.

Lämna ett svar till Åsa Avbryt svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *