Vilka minnen ska vi bevara?

I morse läste jag att Brucebostiftelsen bestämt att bevara kulhålen i huset vid Brucebo. Jag tänkte direkt att det inte är klokt. Är allting värt att bevara? Måste vi kulturmärka alla mänskliga spår?

Vi kan inte spara alla mänskliga spår. Vilka spår ska vi spara? I Gamla stan sitter en fejkad kanonkula i en husvägg och låtsas vara äkta historisk, men den fyller sitt syfte att berätta om Gustaf Vasas belägring av Stockholm.

På Bungenäs finns massor av militära lämningar och där finns ett hus som SÄPO använt till fritagningsövningar och det huset är som en schweizerost, fullpepprad med kulhål. Där är det så uppenbart att militären varit, det är en del av historien som man aldrig kan glömma, men man kan civilisera platsen. Man kan omvandla skyddsrum och bunkers till civila ändamål. Gjuta in kärlek i cementen. Då blir det en kontrast mot den militära historien som gör att den nya inriktningen strålar starkare. Där finns det en poäng med att bevara kulhålen.

Men på Brucebo? Vad är det man bevarar minnet av där? En man som började som en kraftfull och kreativ filmmakare men som med åldern blev en ensam, bitter och sorglig figur och till sist blev så desperat att han faktiskt började skjuta med pistol mot olika personer. Varför ska vi bevara de kulhålen? För mig blir det som ett extra straff om kulhålen ska konserveras och etsas fast på en plats som den mannen höll kär. För mig signalerar det bara tragik. Den som vill kan ändå läsa historien, vi behöver inte kulhål i en vägg för att veta att Brucebo är en skön plats som olika personer förälskat sig i.

I Amstetten i Österrike har man beslutat att riva Fritzls hus. De föredrar om huset kan rivas i mörker, eftersom de inte vill ha något mediaspektakel. Där väljer man att rensa bort så mycket som möjligt av en byggnad med dålig ”karma”.

Det finns en nedlagd minkfarm i Lummelunda. För mig är det ”platsen som Gud glömde”. Jag tycker att stället ger extremt dåliga vibrationer med sin historia fylld av mängder av inburade minkar, olösta mord på 70-talet och när minkfarmen äntligen lades ner började man att tillverka hundmat. Strax efter jul brann det där och man fick evakuera kringboende därför att det fanns 4 kubikmeter ammoniak som kunde explodera (efteråt visade det sig att det var uppemot 6 kubikmeter…). Ska vi bevara den platsen? De har säkert tagit bort minkburarna, vi kanske ska försöka återställa dem så att de efterlevande kan gå runt där och känna historien?

Personligen tycker jag att alla byggnader där skulle jämnas med marken och så kan vi väl kalla in ett gäng ”Tomas Di Leva-typer” som får klä sig i kaftan, dansa runt med små pinglor, kasta blommor, meditera och fylla platsen med så mycket kärlek att det svämmar över. Jag tror inte på att vi måste bevara alla minnen. Särskilt inte kulhålen i huset på Brucebo.

1 kommentar

Lämna gärna en kommentar

Vill du gå med i diskussionen?
Dela med dig av dina synpunkter.

Lämna ett svar till Maria Björkman Avbryt svar

Din e-postadress kommer inte publiceras.