Vernissage på Bungenäs


Igår var det vernissage för 10×10 Bungenäs Konstnärsvistelse. Jag var ute redan förra lördagen och kollade medan de arbetade och igår var själva vernissaget. Konstnärerna har jobbat utifrån platsen och alltså inte tagit med sig något färdigt.

Nu har jag varit på Bungenäs fyra gånger. Varje gång känner jag hur jag stegvis lämnar civilisationen och närmar mig det vilda, fria men också utsatta och oskyddade. Så länge jag befinner mig vid Gamla Konsum och kalkladan är det gemytligt och mysigt. Men ju längre ut mot udden, den yttersta kanten på Bungenäs, som jag förflyttar mig, desto mer utsatt. En viktig faktor för att jag ska få den känslan är alla spår efter militär verksamhet. Här blir minnet av krig och krigsförberedelser på riktigt, samtidigt som jag också befinner mig i natur vid havet.

Bilden föreställer en raserad bunker. En utpost mot havet – fast ännu är det en bra bit kvar ut till yttersta udden. Formationen tycker jag påminner om ett skepp. Men om ni tittar riktig noga kanske ni ser något som inte riktigt hör dit?


Just det: ett par skor. Det är konstnären Anders Widoff som ställt dit skorna som en installation. På ett sätt är de ganska trivsamma de där skorna. Det kanske bara är någon som kände naturen och friheten krypa in i blodet och som tog av sig skorna tillsammans med en bit av civilisationen? Någon som ställde sig där och gav upp ett lyckligt rop? Fast det skulle också kunna vara någon som fått nog, som klivit ur och klivit ut…


Att vistas på Bungenäs innebär en himla massa promenerande eller cyklande. Timmarna bara försvinner. Vi kopplade av lite vid Gamla Konsum med varsin läsk.


Prickiga väggar? Ett av husen på Bungenäs har använts när militären tränat anfall och fritagning. I det huset är väggarna helt prickiga av skotthål. En av konstnärerna har illustrerat detta genom att fästa små miniatyrsoldater vid skotthålen. Särskilt när man går nära blir det en väldig aktivitet bland de här små. Var går gränsen mellan lek och allvar?


Efteråt anordnade Joachim Kuylenstierna grillfest. Betänk att på Bungenäs är varken vatten eller el självklarheter, så det krävs en del kreativitet för att bjuda på sådant kalas. Resultatet blev lyckat och alla var nöjda över att få vara just här i den sköna sommarkvällen.

Joachim höll ett litet tal där han berättade om hur han redan som tioåring fäste sig vid Bungenäs och om den här idén om att kunna ta dit konstnärer. Även fast allt är ganska jordnära och enkelt där ute på Bungenäs, så är dimensionen på Jockes vision hisnande. Det ska bli spännande att få se hur allt utvecklar sig.

0 kommentarer

Lämna gärna en kommentar

Vill du gå med i diskussionen?
Dela med dig av dina synpunkter.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras.