Konstig bild av mig

Läkare som inte lyssnar – hur kan de ens ställa diagnos?

Varje gång jag går till en ny läkare finns det en önskan hos mig: att läkaren ska lyssna på vad jag säger. 

Nästan varje gång blir jag besviken. Läkaren snappar snabbt upp att jag har migrän varenda dag och tar triptaner nästan varje dag (för fem år sedan var det varje dag) och därmed har de bilden klar av mig. 

  • Triptanmissbrukare
  • Sönderstressad
  • Läkemedelsutlöst huvudvärk

Min senaste läkare var nog ändå den mest extrema i sporten ”missförstå Åsa”.

Följande är ett försök att beskriva hur stor skillnad det varit på läkarens och min uppfattning om olika saker. Dialogerna har inte gått exakt så här. Jag har sammanfattat efter mitt minne av olika frågeställningar.

Varför har min migrän blivit så svår?

Läkaren: Därför att du stressar, tar för mycket medicin och får läkemedelsutlöst huvudvärk.

Åsa: Jag stressar inte särskilt mycket, har blivit bättre i min migrän under mina mest påfrestande år – jag ser inte sambandet. Däremot ser jag sambandet med hormoner därför att jag blev sämre under puberteten, helt huvudvärksfri under graviditeten, sen extremt mycket sämre när jag slutade amma och efter 40 har styrkan och dramatiken i min migrän minskat, för att nu idag vara väldigt mycket enklare att hantera när mina hormoner är lugna. Idag återstår väderomslag, regn och blåst som min största påverkansfaktor.

Åsa: Om min huvudvärk vore läkemedelsutlöst, hur kunde den då plötsligt upphöra helt när jag blev gravid?

Läkaren: Åh, det är så mycket som händer då och du fick så mycket större anledning att inte ta medicin.

Åsa: Men jag behövde inte ens fundera på medicin, all huvudvärk försvann. Det var ju inte som att jag tvingade mig själv att inte ta medicin… och när jag slutade amma tog det bara någon vecka så fick jag migrän från helvetet. Hur lyckades jag på så kort tid utlösa så mycket migrän med stress och läkemedel, är det inte så att den kraftiga förändringen berodde på hormoner?

Läkaren ville inte lyssna på det örat. Det jag berättade var helt ointressant.

Han envisades med att min migrän orsakas av stress…

Han fortsatte att bedöma mig som en sönderstressad människa. Jag själv bedömer mig som en person som har en bra balans på liv och arbete. Jag driver mitt eget företag och jobbar inte ens 40 timmar per vecka och jag kan oftast jobba när jag vill. Jag kan anpassa min jobbsituation efter min måendesituation, hur många kan det?

Läkaren: Det är inte bra att du jobbar hela tiden också på helger. Jobba fem dagar, sen ska du vara helt fri från jobb två dagar i sträck!

Åsa: Jag kan inte jobba fem fulla dagar i sträck eftersom jag har så mycket huvudvärk! Om du ska tvinga mig att jobba mig att jobba fem fulla dagar i sträck kommer jag att få mer huvudvärk… För mig är det skönt att kunna sitta en stund på helgen och lösa vissa saker. Då blir jag inte störd. Jag känner att jag kommer ikapp. Det ger mig mer kontroll. Jag är tacksam över att jag har en så bra arbetssituation. Jag gillar mitt jobb.

Varför är det så viktigt för läkaren att haka upp mitt migränproblem på stress? Jag är fullt medveten om att det finns många som har migrän som beror mycket på stress och i deras fall är det ju bra att veta att stressen förvärrar deras migrän. Det blir ännu ett skäl till att hitta sätt att stressa mindre. Superbra.

Men varför ska stressetiketten klistras på mig? Kan det vara så att läkare projicerar sin egen stressade arbetssituation på mig? Det kanske är därför de har så svårt att lyssna när jag försöker berätta om hur jag oftast har en ovanligt bra arbetssituation då jag driver mitt eget lilla duo-företag tillsammans med min man och därmed kan styra min arbetstid bland efter hur jag mår. Jag jobbar sällan 40 timmar i veckan.

Jag vill tillägga att jag för 30 år sedan träffade en helt annan läkare som frågade ”Känner du dig stressad av barn och hushåll?” Varpå jag svarade ”Nej” eftersom min man Roine varit ett stort stöd som sett till att lösa allt när jag varit sjuk. När jag kom till nästa läkare kunde hon läsa i journalen ”Åsa känner sig stressad av barn och hushåll”. Det är verkligen helt makalöst svårt att bryta igenom en förutfattad bild av en själv med sanningen.

Hur har min migrän kunnat bli så mycket bättre just under mina fyra värsta år i livet om stress har gett mig så mycket migrän?

Läkaren verkar inte ens ha hört när jag berättade att när jag minskade min konsumtion av Relpax från 80–120 mg per dag till 20–40 mg per dag, så var det under en period i livet då vi kämpade med flera typer av problem både privat och i vårt företagande. Mina fyra värsta år någonsin. Om det är någon gång jag borde ha blivit sämre i min migrän pga stress, så är det ju då. Istället blev jag bättre.

Det beror självklart på att min hormonbalans förändrades under de här åren, för att idag, när jag inte längre menstruerar, hållas jämn dag efter dag med östrogenplåster och progesteronkräm. Det som återstår idag är att jag får migrän vid väderomslag. Soligt och stabilt högtryck; då mår jag bra. Regn och blåst; då stormar det i mitt huvud.

Hur kommer det sig att jag kunnat minska på mitt intag av triptaner om jag haft så stora problem med läkemedelsutlöst huvudvärk?

Läkaren: Därför att jag sa till dig att du måste minska ditt intag av triptaner.

Jisses. Det är lite som att läkaren tror att jag gillat att ta mycket medicin. Att jag inte alls funderat över om ifall det är farligt, eller att jag haft ett eget intresse av att minska antalet tabletter. Utan först när han sa till mig skulle mitt intresse för att minska mitt intag av triptaner ha kommit? En ganska överlägsen och förnedrande syn på mig i så fall.

Idag har hormonerna lugnat sig och jag har fått bort den huvudvärk som orsakades av koffein. Idag håller jag på att byta triptansort, eftersom Relpax 20 mg inte längre finns hos tillverkaren, men om jag ändå ska mäta i antalet Relpax så tar jag 20 mg Relpax som lägst tre gånger under en bra vecka med sol och lugnt väder och varje dag under en vecka med blåst och regn. Enstaka dag 2 tabletter. 

Det här är fortfarande för mycket, men det är väldigt mycket bättre än att ta 80–120 mg Relpax varje dag som jag gjorde i början av 2014. Jag är personligen lite stolt över att jag lyckats minska ner det så mycket.

Hur kommer det sig att jag hela tiden har haft bra effekt av triptaner?

Om man läser om läkemedelsutlöst huvudvärk står det att medicinen inte ger effekt eller att man behöver ta allt högre doser.

För mig har triptaner gett effekt hela tiden och så snart jag tagit mig över till klimakteriet har jag kunnat minska ner på triptaner eftersom jag inte längre har så svår migränvärk.

Läkaren: Du får ju inte längre någon effekt av triptaner.

Åsa: Va? Jag får ju visst bra effekt av triptaner. Det är därför jag tar dem. De allra flesta gångerna blir jag helt bra. De sämsta dagarna hjälper det inte vad jag gör, men då är det i samband med riktigt dåligt väder.

Trodde läkaren på fullt allvar att jag fortsatte att ta en medicin som jag inte bli hjälpt av? Det vore i så fall också ganska förminskade att tro så om mig.

Jag har knappt några biverkningar av triptaner

När Cafergot var den migränmedicin jag tog (1979–1982) var biverkningarna hemska. Ergotaminet drog ihop alla blodkärl och effekten stannade kvar. Jag antar att det främst var koffeinet som gjorde att jag behövde ta fler och fler Cafergot-tabletter och då började fingrarna bli vita. Då blev jag rädd, började gå på akupunktur och slutade med Cafergot.

Flera år senare, när migränen från helvetet kom tillbaka efter graviditeten, då visste jag inte vad jag skulle ta mig till. Sumatriptan hade ännu inte kommit. Då testade jag någon gång att ta Cafergot, men blev livrädd. Då knöts det liksom åt i bröst, hals och lår. Ett effektivt sätt att få mig att sluta på fläcken.

I triptanernas barndom när den enda tillgängliga triptanen var sumatriptan/Imigran och dessutom som injektioner, då gjorde det ont vid själva injektionstillfället, effekten kom som ett slag mot bröstet, medicinen verkade på alla utvidgade blodkärl så om jag exempelvis hade ett sår på fingret som var lite inflammerat, så kändes effekten där också.

Sedan dess har mycket hänt och de triptantabletter och de styrkor på tabletterna jag tagit de senaste 20 åren har jag valt för att slippa få biverkningar. Alltså känner jag knappt av några biverkningar idag. Jag gillar inte biverkningar.

Läkaren: Du kan inte ta så mycket triptaner eftersom du har så svåra biverkningar.

Åsa: Va, jag har ju inga biverkningar alls?

Läkaren: Jo, det har du berättat!

Åsa: Det var ju för jättelängesen med Cafergot???

Läkaren slog dövörat till, vägrade att ta till sig att de biverkningarna bara gällde Cafergot, utan lagrade informationen i sin hjärna som att ”Åsa får svåra biverkningar av triptaner”. Jag försökte ett par gånger att korrigera den informationen, men gav upp. Han var inte mottaglig. Jag antar att han fortfarande tror att jag har svåra biverkningar av triptaner och därför borde jag ju vara mer eller mindre idiot som fortsätter att ta triptaner. Fanns inget mer jag kunde göra där…

Hur kommer det sig att jag fått så seg konstig huvudvärk?

Jag berättade flera gånger att jag tyckte det var jobbigt att trots att min migrän blivit bättre, så hade jag ofta en seg jobbig huvudvärk.

Läkaren: Det blir så när man tar mycket triptaner.

Jag visste inte vad jag skulle tro. Visst, det fanns en möjlighet att triptanerna till sist gett mig bestående skador i exempelvis blodkärl eller nerver, men jag var inte övertygad.

Våren 2014 när jag började använda Cefaly sänkte jag min konsumtion av Relpax rejält. Jag tog med mig stapeldiagram för att visa hur mycket Relpax jag tog. Jag hade också med mig stapeldiagram som visade hur mycket Bamyl, med och utan koffein, som jag tog. Läkaren viftade bort diagrammet med Bamyl. Det var han inte intresserad av. Det enda han var intresserad av var att jag minskade på Relpax.

Idag när jag fått bort 95% av min sega huvudvärk genom att ta bort allt koffein* känns det absurt att läkaren påstod att den huvudvärken berodde på att jag tog triptaner.

* (enstaka dagar max 2 koppar kaffe eller motsvarande mängd
koffein för att inte trigga migrän nästa dag)

Det är inte konstigt att mitt förtroende för läkare är mycket lågt

En del anser att man ska lita på läkarna i allt och blir liksom förnärmade när jag vågar ifrågasätta läkare. För mig är det en fråga om överlevnad att först och främst lita till mig själv. Det är jag som avgör om en läkare är bra eller dålig för mig.

Jag har mött några bra läkare vad gäller migrän, två av dem var vanliga allmänläkare på vårdcentraler. De hade den grundläggande förmågan att lyssna, som borde vara obligatorisk för alla läkare. Om en läkare inte ens lyssnat på mig, sett mig och förstått, hur ska jag kunna ta något som den läkaren säger på allvar? En sådan läkare säger ju bara saker som baserar sig på hans förutbestämda uppfattningar om mig, och inte på hur det faktiskt är. Han ställer diagnos och rekommenderar behandlingar baserat på en falsk grund.

En tredje bra läkare var i Sverige som hyrläkare, men jobbade annars på neurologen på Rikshospitalet i Köpenhamn. Han och jag fick en omedelbart bra kemi bara jag klev in genom dörren. Tyvärr hann jag bara med ett besök hos honom. Men det han hann med att säga stärkte mig en del. Han var på min sida.

Sen har jag via en blogg hittat en fantastisk läkare i New York, dr Alexander Mauskop. Han har med sin blogg, sina svar på mina kommentarer och tips om artikel att läsa, hjälpt mig mer än vad någon läkare gjort på 20 år. Då är jag inte ens hans patient!

Min önskeläkare lyssnar, tillför sin egen kunskap och kompetens, diskuterar med mig, bildar ett lag med mig som tillsammans jobbar för att hitta sätt att få mig att må bättre. 

En dålig läkare skapar en konstant konflikt med mig, tvingar mig att ständigt väga mina ord, gör mig rädd för att missuppfattas, får mig att gå i försvar eller helt enkelt sluta prata. Den läkare som jag gått till under fem år höll monologer, berättade om och om igen om samma sak, hans teorier, hans förklaringar, men min närvaro var i princip helt oväsentlig, för det jag sa nådde aldrig fram.

Det ska bli spännande att möta den nya läkare jag fått i oktober och jag vågar ännu hoppas på att han kan vara bra. Håll tummarna för mig!


Läs gärna mina tidigare blogginlägg:

Stoppa plågsamma försök med migräniker!

Koffein kan ge mer migrän

Håll utkik efter ytterligare ett blogginlägg om koffein. Det är så gott som klart.

Pigg med Blutsaft!

Det här med klimakteriet är så lurigt. De flesta symptom smyger sig på och man vänjer sig steg för steg. Förra helgen insåg jag att jag helt enkelt var för trött och svag och jag kopplade ihop det med att jag sedan november haft problem med blödningar. Kunde det vara så att jag av alla människor fått järnbrist?

Jag har gått genom livet och alltid haft perfekta järnvärden. Till och med då jag var gravid – då brukar ju de flesta få försämrade järnvärden. Jag förebyggde genom att ta ett multimineraltillskott med följd att mitt järnvärde steg genom hela graviditeten istället för att sjunka.

Så, att just jag skulle ha järnbrist är inte något som låg nära till hands, men jag läste om symptomen och det verkade stämma.

Roine köpte hem en flaska Blutsaft till mig. När jag tagit fyra dagsdoser kände jag hur energin kom tillbaka i kroppen. Det var en så härlig känsla att jag nästan blev euforisk. Wow.

Det jag tycker är intressant är att järnbrist också påverkar psyket. Jag som aldrig tidigare i livet känt av oro och ångest, har under de senaste åren fått vänja mig också vid det. Men, peppar peppar, nu när jag fyllt på men järn så verkar det som att också humöret har stabiliserat sig.

Med den här erfarenheten vill jag rekommendera alla kvinnor som känner sig trötta och håglösa att testa järntillskott.

Lindra klimakteriets plågor… Överlevnadstips från en erfaren kvinna

Klimakteriet. Vad visste jag väl om det? När jag gick i grundskolan fick vi lära oss massor om pubertet. När jag gick i gymnasiet fick jag också lära mig massor om vad som händer med hormoner och utveckling. När jag läste till fritidspedagog fick jag ytterligare kunskap om pubertet i samband med att vi läste utvecklingspsykologi. Men klimakteriet?

Jag lärde mig i skolan att det var viktigt att prata om sex och samlevnad. Nu när jag är femtio år och levt med hormonernas skiftningar sedan jag var kanske tretton så inser jag att det ändå inte pratas om klimakteriet så värst mycket. Om någon försöker prata så är det jag och då går det att få igång en del kvinnor, men om jag nämner det för män, så blir de konfunderade. Trots att detta är något som angår varje kvinna.

Jag är glad över att Svenska Dagbladet skrivit en artikelserie om klimakteriet och det finns faktiskt också böcker skrivna, men de har sällan tilltalat mig. Det handlar ofta om att man ska jobba mentalt med sig själv, acceptera sin situation, glädjas åt ett mensfritt liv och standardtipset är att ”motion lindrar besvären”. Jo, tjenare. Om man ens KAN motionera så är kanske det ett bra tips…

Värk i häl och småleder
(OBS! Det här stycket är ändrat 25 Juli 2014, då jag lärde mig skillnaden på hälsporre och plantar fasciit = inflammation i hälsenan)
Det första jag märkte var att jag fick ont i hälen och när jag ursprungligen skrev det här blogginlägget trodde jag att det var begynnande hälsporre jag fick strax efter att jag fyllt fyrtio – idag (juli 2014) undrar jag om det kanske snarare var en inflammation i senan under foten? Om man söker på hälsporre och plantar fasciit verkar det råda lite blandade bud om termerna, men så här förklarar i alla fall Christina Forsbom i Facebookgruppen ”Klimakteriekärringar” (sluten grupp, man kan be om att få gå med):

Sitter smärtan längst fram på hälen eller längre bak? Om den sitter längre fram så som du beskriver, smärtar när du går upp på morgonen, så är det gissningsvis som någon skrev tidigare, en plantar fasciit, dvs en inflammation i senan under foten, den fäster in under hälen där den smärtar. Hälsporre är en felaktig benämning av detta tillstånd. Hälsporre är en liten benutväxt på hälen som kan uppstå om man under väldigt lång tid ignorerar seninflammationen. Diagnos på hälsporre ses endast på röntgen. Vila så gott det går, avlasta hälen, t ex med högklackat, ta inflammationshämmande. Tunna skor på hårt underlag och övervikt är vanliga orsaker, men med rätt behandling kan du bli bra. Som någon skrev, tejpning hos sjukgymnast eller medicinsk fotterapeut kan hjälpa. Hälsningar från en medicinsk fotterapeut, Christina Forsbom. (Citatet används med Christinas godkännande)

Vänta nu, vaddå fyrtio och klimakteriet? Vad har det med hälsporre eller inflammation i hälen att göra? Vad har fyrtio med klimakteriet att göra? Jo, hormonbalanserna i kroppen börjar förändras då. Det finns en anledning till att hälsporre är vanligast hos kvinnor mellan 40 och 60 år. Just då tänkte jag inte att det hade med hormoner att göra, men så tänker jag nu. Förutom ont i hälen fick jag också ont i småleder i fingrar och tår – vilket var precis vad som hände under min graviditet. Lederna kunde nästan låsa sig ibland.

Testa att promenera bort hälsporre eller inflammation i hälen den som kan… Efter att ha provat diverse metoder så visade sig nyponpulver, Litomove (hette från början Litozine) vara den bästa hjälpen. Den hjälpte också lite mot värken i smålederna, men inte helt. Efter mycket experimenterande har jag kommit fram till att det som hjälper smålederna, förutom Litomove, är Uva Ört  och Maskrostabletter.

Märkligt humör
Man läser att kvinnor i klimakteriet blir hysteriska och ilskna, men det som stegvis hände med mig var till att börja med att känslorna stelnade. Jag blev inte lika glad eller lika arg som innan. Det var obehagligt att exempelvis titta på en riktigt rörande film och märka att jag var den enda i rummet som inte grät. När jag började med Femal Balans blev en av effekterna att humöret blev mer rörligt igen. På gott och ont – jag kan ju också bli rejält arg ibland och jag har haft perioder då humöret blivit riktigt lågt i väntan på att jag ska få en menstruation. De perioderna kan bli väldigt långa nu för tiden.

Seg i hjärnan? Glömmer bort namn?
Johodå, man får allt lite gröt i hjärnan när man blir äldre också. Det här verkar också drabba män. Jag märkte stor skillnad när jag började ta kapslar med Omega-3. Gör det! Börja NU om du inte redan gjort det.

Otroligt trött…zzz
Från början tänkte jag att jag var så trött därför att jag väcktes varje natt av antingen migrän eller ryggont. Men det hjälpte inte ens att försöka sova ikapp. Jag kunde somna mitt på dagen sittande på en hård stol. Helt galet. Hjälpen fanns i boken Kaos i kvinnohjärnan av Mia Lundin. Många av tipsen som man får i klimakteriet går ut på att man ska bli lugn, stressa ner och liknande, men det är ju inte så stor vits om man ändå somnar hela tiden. Här hittade jag äntligen ett tips om aminosyran Tyrosin. Det får mig att ”kicka igång” bättre om dagarna. Det är igen ingen trollerikick jag får, jag blir inte överspeedad eller konstig, jag bara känner att jag blir mer vaken och skärpt på ett bra sätt.

OBS! Jag tycker att du ska läsa på om Tyrosin om du vill testa det, för det finns personer som det har dåliga effekter på. Bland annat finns det en del som får mer migrän av det, men det får inte jag.

Vallningar och svettningar?
Jo då, jag har känt av lite av det också, men merparten av det försvann med Femal Balans.

Ömma bröst
Det här låter som ett av de mer löjliga symptomen, tills att man får det och inser att det gör så ont att man knappt vill gå och lägga sig därför att det är riktigt svårt att hitta en sovställning som inte gör ont och om man sen ska röra sig lite gör det så ont att man nästan skriker. Tack och lov så försvann detta nästan på ögonblicket så snart jag började att smörja in en liten klick ProgesterAll-kräm.

Svullna vader och fötter
Så pinsamt. Dessutom är det värst när det är varmt ute, alltså på sommaren när man gärna vill gå barbent. Progester All, Femal Balans, Uva Ört och Maskros har alla viss effekt mot detta, men på sommaren hjälper inte ens det. Jag har köpt flera par stödstrumpor för att stå ut från FunqWear och numer tycker jag nästan att deras strumpor är skönast att ha överhuvudtaget.

Ryggvärk
Ryggvärkshelvetet blommade ut rejält sommaren 2011, men har byggts upp under flera år. Jag som har kronisk migrän hade nästan vant mig vid att väckas mellan 4 och 6 varje morgon på grund av migrän, men nu har jag glädjen att ibland få väckas av ryggvärk. Det växlar lite. Nog är livet toppen…? Nåväl. Ryggvärk brukar behandlas med anti-inflammatorisk medicin (fast för egen del fyrdubblar jag dosering på c-vitamin för att få samma effekt), liniment, massage och motion. Som förebyggande rekommenderas träning av bland annat magmuskler. Allt detta är säkert mycket bra för dig som har ”normal” ryggvärk, men om du har hormonell ryggvärk, så blir mycket av detta verkningslöst och just träning kan till och med förvärra – enligt min erfarenhet.

Jag anser att det handlar om två slags ryggvärk. Den första sätter sig i långt ner i ryggslutet och kan gå ut i höften. Jag liknar den här ryggvärken lite grand vid den foglossning man kan få vid graviditet, men det är förstås stor skillnad. Jag har inte i någon beskrivning kunnat hitta att man får den här typen av ryggont i klimakteriet, men som tur är så gick jag till en massör som själv råkat ut för den här värken och som av en slump träffade en ayurvedisk läkare från Indien i samband med det. Han sa utan tvekan att det berodde på hormonella förändringar inför klimakteriet. Den här massören var själv ytterst vältränad och mycket ovan vid att få annan värk än träningsvärk, så hon blev ganska chockade när hon en morgon knappt kom ur sängen därför att värken strålade ner i benet.

Jag tyckte det var skönt att höra detta, även om det inte direkt lindrade värken. Faktum är att det varit extremt svårt att hitta lindring för den här värken. Den har byggts upp inför menstruationer och när jag väl fått mens, så har den släppt. Det enda som lindrat är en speciell form av stretching, som stretchar ut musklerna på baksidan av benet hela vägen upp till rumpan och faktiskt upp i ryggen. Jag ligger ner, pressar ner svanken mot underlaget, flexar foten och sträcker benet så långt det går, trycker hälen i underlaget och går liksom små steg med hälen mot underlaget för att göra benet/muskeln ännu lite längre. Om jag gör denna stretching så kan jag lindra värken lite, göra den något mindre besvärlig. Men det är verkligen ingen trollerimetod.

Den här ryggslutsvärken kan också bli bättre av att promenera, fast igen, det lindrar nästan bara under själva promenaden. Strax efteråt kommer värken tillbaka.

Den andra typen av ryggvärk sätter sig lite högre upp, i svankryggen. Den ryggvärken svarar bättre på metoder som massage och liniment. Jag har också testat att massera akupunkturpunkter i örat och tycker att det ger lindring.

Massera punkterna med örat mellan tummen och pekfingret,
eller leta rätt på en pinne med ca 3-4 mm diameter och mjuk,
rundad topp – då får du bättre precision.
Tänk på att inte ”döda”punkterna, massera för att aktivera.


Mensvärk och värkande äggstockar
När jag var ung hade jag förfärlig mensvärk. Den sorten som kunde kasta sig över mig på stan så att jag fick ta taxi hem medan kramperna accelererade. Jag kröp fram på golvet hemma. Jag kunde inte ta hand om mig själv ibland och fick ringa efter någon kompis som kunde komma och hjälpa mig.

Den där värken har tunnats ut, men så här i klimakteriets slutskede, under 2011, kom det istället en annan värk. Inför menstruationer började den ena äggstocken att bråka. Den blev öm och ibland kunde det komma nästan som ett knivhugg av värk. Detta inträffade inte tillräckligt ofta för att jag skulle söka läkare och jag tänkte att det var en övergångsfas. Sen följde ett antal menstruationer med extrem mensvärk. Inte extrem på det viset som när jag var ung, med kramper, utan äggstockar och livmoder blev extremt ömt inuti mig. Ungefär som att något plockat ut dem, sparkat dem sönder och samman och sen stoppat in dem igen. Jag slukade typ ett ”apotek med smärtstillande” varje gång det hände för att kunna släpa mig fram. Igen, jag var inställd på att detta var en övergående fas, så jag sökte aldrig läkarhjälp.

Först i slutet av den här perioden kom jag på att jag förstås skulle skaffa ett vetevärmarbälte, men när jag väl gjort det, så har det *peppar peppar ta i trä* inte kommit fler så smärtsamma menstruationer.

Krånglande underliv och slemhinnor
Som kvinna har jag varit van vid att inför varje menstruation känna mig lite förkyld (oj, nu håller jag nog på att få riktigt ont i halsen…) och få antydan till svampinfektion i underlivet. När immunförsvaret varit nedsatt har dessa åkommor också brutit ut. När man läser om klimakteriet så står det att slemhinnorna kan blir torra och då snackar vi slemhinnor generellt, alltså i ögon, näsa, hals, mage och underliv. Nåväl, friska slemhinnor är ett skydd mot angrepp av diverse bassilusker. När slemhinnorna fungerar sämre än vanligt kan man alltså bli riktigt sjuk och låt oss säga att det slog till på alla fronter hos mig.

Det vanliga är att man rekommenderas salvor och liknande, men jag testade havtornsolja i kapslar. Det finns olika märken – det jag testat är Mucopen. Jag som trott att mina torra ögon var allergi… nu plötsligt funkar slemhinnorna överallt!

Men, det här låter ju inte så kul?
Nä, just alla symptomen är ingen lekstuga precis, men som tur är har jag hittat mina egna sätt att lindra. En del har sagt att jag måste testa att ta östrogen och det gjorde jag – men det blev helt bakvänd effekt på mig! Kanske var det ännu inte dags för det?

Trots detta ser jag verkligen fram emot att slippa menstruationer och hormonsvängningar. Jag hoppas mycket på att min dagliga migrän ska lindras eller försvinna – den har faktiskt blivit pyttelite bättre under de här åren efter fyrtio. Det känns som att livet kommer att börja om på nytt och det glädjer mig mycket. Mentalt sker det en stor utveckling som bland annat gör att min relation till Roine stärks. Det är på flera sätt som att bli ung och nykär – det handlar både om den rent faktiska livssituationen, men också om hur kropp och känslor utvecklas. Mognad är inte tråkigt. Mognad är häftigt, accepterande och befriande.

OBS! Allt detta är mina personliga erfarenheter och ska inte ses som generella råd. Jag har ingen medicinsk utbildning och tar inget ansvar för effekter hos dig som eventuellt testar mina tips. Jag ville skriva det här blogginlägget därför att jag själv saknat just de här tipsen och jag tänker att om någon upplever ungefär samma mix av symptom som jag gör/har gjort, så kanske den personen kan ha hjälp av just mina råd.

Uppdatering: 4 februari 2014 har jag skrivit en fortsättning på det här blogginlägget, Fler överlevnadstips till dig som kämpar med klimakteriet…