Qigong med eller utan krusiduller?

Jag kollar runt på YouTube och letar efter qigongfilmer. Inte för att lära mig rörelser – jag har stor respekt för vikten av att ha instruktörer som kan hjälpa en att hitta rätt positioner – utan mer för att jag är nyfiken. Det finns så otroligt många varianter.

Jag tränar medicinsk qigong. Det är förhållandevis enkla övningar. Enkelheten är viktig i min syn på qigong. Träningen är inte till för att man ska visa upp rörelserna för andra, man behöver inte ”klä ut sig” och man ska inte lyssna på musik. Man kan stå utomhus – fast jag föredrar att stå inomhus. Ute är det lätt att bli störd av blåst, värme/kyla, ojämnheter i marken, myror… ska man stå ute gäller det verkligen att hitta en ”lagom” plats.

När jag kollar på filmerna hittar jag shaolin-munkar som tränar qi gong som ett led i kampsport, tai chi som är mer som rörelser kombinerade i ett nästan dansande flöde och så finns det uppvisningar där qigongmästare projicerar qi.

Ganska ofta har man redigerat in musik i filmerna. Det kanske finns de som tränar qigong med musik, men jag är lärd att inte göra det och skälet är logiskt: om man lyssnar på musik samtidigt är det lätt (oundvikligt) att börja följa musiken istället för att följa sin egen känsla. När man tränar qigong är man mycket uppmärksam på kroppen, det är kroppen som bestämmer hur länge man håller en viss position, det är kroppen som bestämmer takten.

I vissa filmer kan man se qigonginstruktörer från väst som klätt ut sig någon slags mysko ”asiatiska hippies”. Och det kan man väl få göra. Det är kul med kläder. Men det har inget med qigong att göra. Tvärtom skulle jag vilja påstå att om man bygger upp en image med mystificierande kläder, så mystificierar man qigong helt i onödan. Som jag skrev i början: enkelheten är viktig.

Däremot behöver kläderna fungera till qigong. Det går inte att ha de tajtaste jeansen om man ska böja sig framåt och nästan nudda golvet. Det får inte vara så tjocka kläder att man inte får någon effekt när man klappar igenom olika punkter.

Alltså: vanliga, funktionella kläder som inte är för tjocka i tyget, ingen musik, ingen rökelse – bara enkelt och rent.

Men de där qigongmästarna som projicerar qigong då, vad ska man tycka om dem? Jag tycker de är riktigt intressanta. Ett problem är att om man inte kan något om qigong och börjar med att titta på en sådan film, så påminner det mest om att se trolleri. Det kan bli svårt att ta det på allvar. Jag har sett en qigongmästare projicera qi på riktigt. Det var häpnadsväckande, men inte särskilt mystiskt. I sammanhanget kändes det logiskt och skälet till att han visade oss var att han ville ge oss en stark upplevelse av qi så att vi lättare skulle motivera oss att träna.

En del opponerar sig när jag berättar om min upplevelse och säger ”jag tror inte på sånt där”. Det argumentet har jag aldrig förstått. Det spelar väl ingen roll vad man tror på om man upplever något? Antingen upplever man det eller inte. Antingen känner man blåsten eller inte – det vore meningslöst att säga ”jag tror inte på blåst”.

Jag har varit med om detta två gånger. Första gången gjorde starkast intryck. Då stod jag 5–10 meter från qigongmästaren, jag blundade och plötsligt kändes tydligt hur en mjuk våg träffade min kropp. Sen började det skaka lite i ena benent och det kom lite kallsvett. Det hann aldrig bli läskigt utan var mest som en förvåning – jag blev nästan full i skratt därför att det var så oväntat. Sen fortsatte han att skicka qi till nästa person i rummet och efter en stund kom det fram till mig igen.

Vid nästa tillfälle stod jag 20–30 meter från qigongmästaren och då var effekten inte lika stark.

Jag har också sett när samme qigongmästare projicerade qi. Först på en person i mitt sällskap som menade att hon inte känt något när han skickade qi till var och en i rumet. Hon fick ställa sig mitt i rummet och blunda. Sen kunde vi se hur han hanterade henne som en ”marionettdocka”. Som med osynliga trådar kunde han lyfta och sänka hennes händer eller få henne att ta ett steg framåt eller bakåt. Hans händer var på en halvmeters avstånd.

Det är inte så mycket att snacka om när man ser det. Det sker ju. Men efteråt väcker det frågor om qi. Vad är det? Kan det verkligen finnas en slags livsenergi som man till och med kan hantera utanför sin kropp? Jag vet inte om qi är förklaringen till det jag har varit med om – men jag är 100% säker på att jag varit med om det.